2015

För snart två år sedan fick Benny frågan av Gustaf Sjökvist - "Ska vi inte göra en skiva med din musik"? Något som Benny inte kunde tacka nej till. Urvalet av musiken gjorde de tillsammans och tidigt förra hösten påbörjades inspelningen med Gustaf Sjökvists Kammarkör. Nu finns 11 melodier - med texter av Björn Ulvaeus, Kristina Lugn, Ylva Eggehorn och Tim Rice - inspelade och klara för utgivning.<br/><br/>Digipack.

Räfven kallar sin musikstil för "gypsypunk, kurbitsklezmer & balkanbeats". För mig är det punk, i den mening att musiken är skamlös, tveklös, gränslös och ogenerat politisk. De har kallats Sveriges bästa liveband. Dock är de på många sätt mycket mer nyanserade och komplicerade än att reduceras till en festorkester, trots sin förmåga att hitta play-knappen som förvandlar vilken publik som helst till ett lyckligt svettigt danskaos. Efter att jag lyssnat på Räfvens senaste album känner jag mig omtumlad. Tömd. På samma sätt som efter att jag avslutat en riktigt bra bok eller film, känner jag ett stort behov av att få ventilera min upplevelse med någon, vända och vrida på den, diskutera och få svar. I vanliga fall skulle en kunna tro att en skiva som helt oblygt blandar svängig klezmer med growl, samplingar av såväl Rosanna Dinamarca och Björn Söder som Charlie Chaplins legendariska tal i The Great Dictator, tillsammans med avskalad poesiläsning och jojk, skulle kännas osammanhängande. Bring back the dinos är i högsta grad sammanhängande. Ett intelligent musikaliskt svar på dagens bruna samhällsklimat och en dansant hyllning till alla aktivister. <br/><br/>- Simba / AL